Dröm, baby, dröm

Författare: Jenny Tunedal
Köp boken Provläs

Utgivningsdag: 2022-03-22
Recensionsdag: 2022-03-24

Mediakontakt: Emelie Forsdahl

En människa som inte kan sluta sörja: Vad är det hon sörjer, egentligen? Alla de dödas död eller bara den egna oförmågan att leva? En orättvis värld eller en gammal barndom? En förälder eller en omöjlig kärlek? Vad ska hon göra med all sorg? Gå i terapi?
"Dröm, baby, dröm" är dikter av det stoff som sorgen vävas av: kärleken, döden och längtan. Språket, molnen, husdjuren. Den oändliga barndomen.

"Sorg, kärlek och ett slags vinande ensamhet – men också vänskap, konst, djur och solidaritet – har präglat Tunedals fem tidigare diktsamlingar. Men aldrig har hon varit så rasande som här. Dikten härbärgerar nu alla sinnesstämningar, från det ljusaste till det kompakta gravmörkret. Bitterhet och hämndbegär får finnas. Det är både fult och vackert. Mycket enkelt och extremt komplicerat. Som litteratur är det fruktansvärt bra." /Anna Hallberg, Dagens Nyheter

"Sorg, kärlek och ett slags vinande ensamhet – men också vänskap, konst, djur och solidaritet – har präglat Tunedals fem tidigare diktsamlingar. Men aldrig har hon varit så rasande som här. Dikten härbärgerar nu alla sinnesstämningar, från det ljusaste till det kompakta gravmörkret. Bitterhet och hämndbegär får finnas. Det är både fult och vackert. Mycket enkelt och extremt komplicerat. Som litteratur är det fruktansvärt bra." /Anna Hallberg, Dagens Nyheter

"Sorg, kärlek och ett slags vinande ensamhet – men också vänskap, konst, djur och solidaritet – har präglat Tunedals fem tidigare diktsamlingar. Men aldrig har hon varit så rasande som här. Dikten härbärgerar nu alla sinnesstämningar, från det ljusaste till det kompakta gravmörkret. Bitterhet och hämndbegär får finnas. Det är både fult och vackert. Mycket enkelt och extremt komplicerat. Som litteratur är det fruktansvärt bra." /Anna Hallberg, Dagens Nyheter

"De flesta böcker om döden handlar förstås egentligen om livet. Det ligger trots allt i sakens natur, eftersom döden bara betyder något i relation till sin motsats. Dröm, baby, dröm är inget undantag, men till skillnad från mycket av livet/döden-diktningen är Tunedal befriande brutal och osentimental kring frågan om vad alltihop tjänar till. Döden är något som händer, liksom livet händer, och mitt i allt står människan och försöker känna sig storslagen. Tunedal jobbar med ett slags axelryckningens poetik, bygger upp något komplicerat och vackert för att sedan plötsligt rycka undan mattan under sitt eget poetiska bygge. (...) Tunedal bollar till synes vårdslöst men slitna bilder och begrepp, ofta hämtade från naturen (...) och lyckas så göra dem skinande nya igen. Dröm, baby, dröm är en sorgeskildring kokad på lika delar gott humör och småputtrig ångest – sårig och snårig och alldeles underbar." /Amanda Svensson, Expressen

"När Tunedal gestaltar sprickan mellan det oskrivna före och erfarenhetens benämnda efter skapar hon en elegi över både livet och språket där orden, synkront, både förvillar och syresätter tanken. Det tröstar djupt och oroar." /Hedvig Ljungar, Svenska Dagbladet

"Den främsta nyckeln till att allt sitter så bra är Tunedals språk. Det är liksom nött, slitet, och kommer till mig som en räcka upprepningar, verkliga eller inbillade. Plötsligt får jag syn på det språk som vi tar till när vi, instängda i sorgen nästan inte hittar orden." /Karin Nykvist, Sydsvenskan

"Det är – faktiskt – inte svårt att förstå en dikt som uttrycker farhågor om en värld som håller på att gå förlorad, eller om den redan är det. Det värsta är att den ser ut att gå förlorad innan vi själv är borta. (...) Det är ofta i enskildheterna Tunedals dikter verkar, i rader som blixtrar till och lyser – nej, skiner, starkt bländande med sina sanningar. (...) frimodigt, okonstlat, konfrontativt. Det borde inte kallas svårt, med andra ord – det borde kallas angeläget och nödvändigt (...) Tunedal skriver om hur det är att vara instängd i en kropp, med en snedställd humor i ett allt mer kylslaget och allt orättvisare samhälle. Hon tecknar, liksom i sina tidigare böcker, denna pendling mellan individens uppgivenhet och kamplust. (...) Tunedals diktsamlingar samspelar med varandra, och liksom den förra, Rosor skador, är Dröm, baby, dröm rik på innehåll, idéer och uppslag. Den spretar, men hålls ihop av sin konsekvent genomförda och kritiskt underbyggda analys av ett samhälles splittring. Det är poesi som anklagelseakt." /Björn Kohlström, Bernur

"Med sina dikter går hon in i språkets tvetydigheter och får en kör av mening att ljuda igen, i en egen sång, som är full av olika röster och klar på en och samma gång." /Carin Franzén, Örnen och Kråkan

"... i Dröm, baby, dröm avlöses klaustrofobin av ett insisterande på de vägar som historien inte tog och på en vilja att fortsätta drömma, trots allt. Det är en bok med vinylknaster mellan raderna och en kometsvans av samplingar som följeslagare. (...) Jag kan bara kapitulera inför detta poetiska drömarbete ur det sargade folkhemmet." /Joni Hyvönen, Aftonbladet

"I Tunedals elegiska diktande har både världen och jaget blivit fattigt – men denna fattigdom är rik på kärlek, värme och en stor portion tillförsikt." /Sinziana Ravini, Göteborgs-Posten

"Tunedals röst är en av de starkaste, hennes Dröm, baby, dröm är tempo och koncentration, den har en hetta som gör att språket blir som fysikens plasma, ett nytt tillstånd. Kraftspolen är en sorg som inte låter sig lindras, kanske den som rann upp i samlingen Rosor skador för fem år sedan, om en mor som dör. Det är ett språk som likställer sig med de blixtsnabba associationerna, med alla intrycken, med det jag tänker och samtidigt med det jag hör och är. Det är fullt läsbart men vådligt som en berg-och-dalbana." /Jan-Olov Nyström, Norrbottens-Kuriren

"Tolkningarna avlöser varandra och vid snart nog varje omläsning av dikterna uppenbarar sig nya detaljer. Detta är ju förvisso i sig ett av de tydligaste tecknen på litterär kvalitet, något det här finns bestående gott om." /Kristian Fredén, Barometern

Visa mer

Detaljerad fakta

Recensionsdag: 2022-03-24 Genre: Skönlitteratur Originalutgåvans utgivningsår: 2022 Omslagsformgivare: Johanne Hjorthol Thema-kod: Modern och samtida skönlitteratur Antal sidor: 130 Mått: 155 x 208 x 15 mm Vikt: 309 g Format (utgivningsdatum): Inbunden, 9789146239239 (2022-03-22); E-bok, pdf, 9789146239246 (2022-03-22)

Fler böcker av författaren

Nyheter om boken

Dröm, baby, dröm

Författare: Jenny Tunedal
Köp boken Provläs

Utgivningsdag: 2022-03-22
Recensionsdag: 2022-03-24

Mediakontakt: Emelie Forsdahl

En människa som inte kan sluta sörja: Vad är det hon sörjer, egentligen? Alla de dödas död eller bara den egna oförmågan att leva? En orättvis värld eller en gammal barndom? En förälder eller en omöjlig kärlek? Vad ska hon göra med all sorg? Gå i terapi?
"Dröm, baby, dröm" är dikter av det stoff som sorgen vävas av: kärleken, döden och längtan. Språket, molnen, husdjuren. Den oändliga barndomen.

"Sorg, kärlek och ett slags vinande ensamhet – men också vänskap, konst, djur och solidaritet – har präglat Tunedals fem tidigare diktsamlingar. Men aldrig har hon varit så rasande som här. Dikten härbärgerar nu alla sinnesstämningar, från det ljusaste till det kompakta gravmörkret. Bitterhet och hämndbegär får finnas. Det är både fult och vackert. Mycket enkelt och extremt komplicerat. Som litteratur är det fruktansvärt bra." /Anna Hallberg, Dagens Nyheter

"Sorg, kärlek och ett slags vinande ensamhet – men också vänskap, konst, djur och solidaritet – har präglat Tunedals fem tidigare diktsamlingar. Men aldrig har hon varit så rasande som här. Dikten härbärgerar nu alla sinnesstämningar, från det ljusaste till det kompakta gravmörkret. Bitterhet och hämndbegär får finnas. Det är både fult och vackert. Mycket enkelt och extremt komplicerat. Som litteratur är det fruktansvärt bra." /Anna Hallberg, Dagens Nyheter

"Sorg, kärlek och ett slags vinande ensamhet – men också vänskap, konst, djur och solidaritet – har präglat Tunedals fem tidigare diktsamlingar. Men aldrig har hon varit så rasande som här. Dikten härbärgerar nu alla sinnesstämningar, från det ljusaste till det kompakta gravmörkret. Bitterhet och hämndbegär får finnas. Det är både fult och vackert. Mycket enkelt och extremt komplicerat. Som litteratur är det fruktansvärt bra." /Anna Hallberg, Dagens Nyheter

"De flesta böcker om döden handlar förstås egentligen om livet. Det ligger trots allt i sakens natur, eftersom döden bara betyder något i relation till sin motsats. Dröm, baby, dröm är inget undantag, men till skillnad från mycket av livet/döden-diktningen är Tunedal befriande brutal och osentimental kring frågan om vad alltihop tjänar till. Döden är något som händer, liksom livet händer, och mitt i allt står människan och försöker känna sig storslagen. Tunedal jobbar med ett slags axelryckningens poetik, bygger upp något komplicerat och vackert för att sedan plötsligt rycka undan mattan under sitt eget poetiska bygge. (...) Tunedal bollar till synes vårdslöst men slitna bilder och begrepp, ofta hämtade från naturen (...) och lyckas så göra dem skinande nya igen. Dröm, baby, dröm är en sorgeskildring kokad på lika delar gott humör och småputtrig ångest – sårig och snårig och alldeles underbar." /Amanda Svensson, Expressen

"När Tunedal gestaltar sprickan mellan det oskrivna före och erfarenhetens benämnda efter skapar hon en elegi över både livet och språket där orden, synkront, både förvillar och syresätter tanken. Det tröstar djupt och oroar." /Hedvig Ljungar, Svenska Dagbladet

"Den främsta nyckeln till att allt sitter så bra är Tunedals språk. Det är liksom nött, slitet, och kommer till mig som en räcka upprepningar, verkliga eller inbillade. Plötsligt får jag syn på det språk som vi tar till när vi, instängda i sorgen nästan inte hittar orden." /Karin Nykvist, Sydsvenskan

"Det är – faktiskt – inte svårt att förstå en dikt som uttrycker farhågor om en värld som håller på att gå förlorad, eller om den redan är det. Det värsta är att den ser ut att gå förlorad innan vi själv är borta. (...) Det är ofta i enskildheterna Tunedals dikter verkar, i rader som blixtrar till och lyser – nej, skiner, starkt bländande med sina sanningar. (...) frimodigt, okonstlat, konfrontativt. Det borde inte kallas svårt, med andra ord – det borde kallas angeläget och nödvändigt (...) Tunedal skriver om hur det är att vara instängd i en kropp, med en snedställd humor i ett allt mer kylslaget och allt orättvisare samhälle. Hon tecknar, liksom i sina tidigare böcker, denna pendling mellan individens uppgivenhet och kamplust. (...) Tunedals diktsamlingar samspelar med varandra, och liksom den förra, Rosor skador, är Dröm, baby, dröm rik på innehåll, idéer och uppslag. Den spretar, men hålls ihop av sin konsekvent genomförda och kritiskt underbyggda analys av ett samhälles splittring. Det är poesi som anklagelseakt." /Björn Kohlström, Bernur

"Med sina dikter går hon in i språkets tvetydigheter och får en kör av mening att ljuda igen, i en egen sång, som är full av olika röster och klar på en och samma gång." /Carin Franzén, Örnen och Kråkan

"... i Dröm, baby, dröm avlöses klaustrofobin av ett insisterande på de vägar som historien inte tog och på en vilja att fortsätta drömma, trots allt. Det är en bok med vinylknaster mellan raderna och en kometsvans av samplingar som följeslagare. (...) Jag kan bara kapitulera inför detta poetiska drömarbete ur det sargade folkhemmet." /Joni Hyvönen, Aftonbladet

"I Tunedals elegiska diktande har både världen och jaget blivit fattigt – men denna fattigdom är rik på kärlek, värme och en stor portion tillförsikt." /Sinziana Ravini, Göteborgs-Posten

"Tunedals röst är en av de starkaste, hennes Dröm, baby, dröm är tempo och koncentration, den har en hetta som gör att språket blir som fysikens plasma, ett nytt tillstånd. Kraftspolen är en sorg som inte låter sig lindras, kanske den som rann upp i samlingen Rosor skador för fem år sedan, om en mor som dör. Det är ett språk som likställer sig med de blixtsnabba associationerna, med alla intrycken, med det jag tänker och samtidigt med det jag hör och är. Det är fullt läsbart men vådligt som en berg-och-dalbana." /Jan-Olov Nyström, Norrbottens-Kuriren

"Tolkningarna avlöser varandra och vid snart nog varje omläsning av dikterna uppenbarar sig nya detaljer. Detta är ju förvisso i sig ett av de tydligaste tecknen på litterär kvalitet, något det här finns bestående gott om." /Kristian Fredén, Barometern

Visa mer

Ladda ner omslag

Ladda ner 3D-omslag

Ladda ner foton av författaren

Detaljerad fakta

Recensionsdag: 2022-03-24 Genre: Skönlitteratur Originalutgåvans utgivningsår: 2022 Omslagsformgivare: Johanne Hjorthol Thema-kod: Modern och samtida skönlitteratur Antal sidor: 130 Mått: 155 x 208 x 15 mm Vikt: 309 g Format (utgivningsdatum): Inbunden, 9789146239239 (2022-03-22); E-bok, pdf, 9789146239246 (2022-03-22)

Fler böcker av författaren

Nyheter om boken

Sök bland våra böcker och författare

Sök bland våra böcker och författare