Guldåldern

Carl-Johan Malmberg

Utgivningsdatum: 2018-10-09

Mediakontakt: Anna-Karin Korpi-Öhlund

Allt jag har lämnat bakom mig, tillfälligt eller för alltid, av sådant som varit mina glädjeämnen: dressyrritt, bourgogneviner, biobesök, resor till mina fyra städer Paris, Rom, New York, London. Livet har krympt till en liten lägenhets storlek. Men även det är ett liv. Och konstaterandet är egentligen felaktigt. Det väsentliga är inte vad som gått förlorat utan vad som återstår. Kanske också vad som kan återtas.

Guldåldern är sannolikt det mest personliga Carl-Johan Malmberg skrivit – den springer ur en nödsituation, plötsligt har livet blivit begränsat. Det leder till ett antal självbiografiska prosatexter, kortare och längre om vartannat, personliga och samtidigt resonerande, tolkande; om ett liv i umgänge, med konstverk och med ett antal intressanta människor. Här berättas – frispråkigt, naket och uppriktigt – om vänskaper (som att vilja förstå varför en betydelsefull vänskap brast) och avund, förnekelse och förälskelse, ensamhet och oro. Om familjehemligheters verkan på de efterkommande, om åldrade vänner och vänner som gått bort (Enda gångerna jag sjunger numera är på begravningar). Om att hitta rätt i livet, att kunna se att det varit gott. Plågad av artros och depression blir varje morgon till en kamp för att kunna stiga ur sängen. Lika väsentliga återges stunderna av total lyckokänsla (Livet kan inte vara annat än gott när sådan musik finns), betydelsen av att ha befunnit sig i en förälders kärleksfulla blick (Jag vet åt vem min pappa plockade kastanjer) och att kunna välja att våga vara såväl otidsenlig som nostalgisk (Jag sörjer också mig själv, den jag en gång var).

"Bokens Carl-Johan formar sig till en vän man längtar efter att gå promenader med (...) för att prata länge och vindlande om litteratur och människor – kort sagt till någon som inbjuder till samtal. Den maskulinitet som tecknas är inte de samtida manliga självbiografisternas, utan en annan, mer sårbar, öppnare. Det är vackert, och fullt av tröst på samma sätt som Malmbergs kritiska blick så ofta varit det i hans tidigare böcker, eftersom den alltid uppfordrar till närvaro och genuinitet i mötet med litteratur och konst. 'Guldåldern' uttrycker inte bara något väsentligt om hur det kan vara att försöka vistas i sitt åldrande som i en gyllene sorg. Den skildrar också ett sätt att läsa och vara en läsande i världen och böckerna som är på väg att försvinna, en förlust jag redan sörjer." /Hanna Nordenhök, Expressen

"Bokens Carl-Johan formar sig till en vän man längtar efter att gå promenader med (...) för att prata länge och vindlande om litteratur och människor – kort sagt till någon som inbjuder till samtal. Den maskulinitet som tecknas är inte de samtida manliga självbiografisternas, utan en annan, mer sårbar, öppnare. Det är vackert, och fullt av tröst på samma sätt som Malmbergs kritiska blick så ofta varit det i hans tidigare böcker, eftersom den alltid uppfordrar till närvaro och genuinitet i mötet med litteratur och konst. 'Guldåldern' uttrycker inte bara något väsentligt om hur det kan vara att försöka vistas i sitt åldrande som i en gyllene sorg. Den skildrar också ett sätt att läsa och vara en läsande i världen och böckerna som är på väg att försvinna, en förlust jag redan sörjer." /Hanna Nordenhök, Expressen

"Ingen bok har tagit längre tid att läsa den senaste tiden än " Guldåldern". Den har den för Malmbergs essäkonst återkommande förmågan att göra halvhalter i läsarens uppmärksamhet. Man läser och stannar upp, läser vidare med ökad koncentration, stannar in. (...) Detta är ett bokslut över ett intellektuellt liv, bedrivet både i centrum och i marginalen, och påbörjat i en känsla av att tappa fotfästet, och med samma slagruta för den starkt påverkande konst som varit Malmbergs liv, och som han briljerat med i tematiska essäsamlingar som 'Sår'. /Ulrika Milles, Svenska Dagbladet

"'Guldåldern' är en insnävande bok, men också inzoomande. Den är djupt depressiv och sorgsen, eller, med ett otidsenligt ord eftersom Malmberg är just otidsenlig: melankolisk. (...) Malmberg kallar sig själv tråkig, men jag ser hans risktagande i balansgången mellan att stöta bort mig med distanserad serenitet och att suga in mig i djurets och barnets hjärtskärande rädsla. Ensamheten och dödsångesten han lyckas gestalta är den fula, sargade saken, och den är universell ..." /Aase Berg, Dagens Nyheter

Om Var hemlig och gläds. Vandringar i William Butler Yeats poetiska världar:

”Malmberg blandar och ger de Yeatska korten efter eget skön, och precis som med Blake-boken blir det inte bara fantastiskt, det blir också ett manifest – en hyllning till poesins livgivande kraft, till det eldfängda hos människan, till friheten och glädjen. Jag kan inte annat än fröjda mig!" /Gabriella Håkansson, Svenska Dagbladet

”Ty även om Försvinnandets Furia alltid segrar på slutet, fortsätter Carl-Johan Malmberg att stolt och modigt angripa tiden och försvara poesin. Hans kamp för skönheten har valt livets sida i kriget mot småsintheten, med ett ädelt mål: Världens transformation till en vackrare plats.” /Carl-Michael Edenborg, Aftonbladet

”Malmbergs läsningar av Yeats är empatiska, han följer diktaren tätt inpå, gör hans öppna frågor till sina, ser hans tvivelaktiga sidor och framhäver hans goda (...) Malmbergs sökande läsart och djupa förtrogenhet med föremålet ger även den som inte känner till Yeats vägar in i ett författarskap väl värt att utforska.” /Ingrid Elam, Dagens Nyheter

”För Yeats var poesin inget mindre än magi, och äntligen har vi fått en bok som ger alla chansen att uppleva den magin på riktigt nära håll.” /Björn Kohlström, Jönköpings-Posten

”[Malmberg är] rakt igenom pålitlig när det gäller att spåra och beskriva särarten i Yeats lyriska insats. Han är en känslig och generös dikttolkare som inte låter sig luras till förenklingar eller tvärsäkra påståenden. Han är väl förtrogen med den omfattande Yeatslitteraturen men tyngs inte av sin lärdom och förfaller aldrig till litteraturvetenskapligt fikonspråk.” /Lars-Håkan Svensson, Sydsvenskan

Visa mer

Detaljerad fakta

Recensionsdatum: 2018-10-18 Genre: Biografier Omslagsformgivare: Annika Lyth Thema-kod: Biografier Antal sidor: 288 Mått: 133 x 173 x 26 mm Vikt: 377 g Format (utgivningsdatum): Inbunden, 9789146233671 (2018-10-09); E-bok, epub2, 9789146235187 (2018-10-09)

Fler böcker av författaren

Guldåldern

Carl-Johan Malmberg

Utgivningsdatum: 2018-10-09

Mediakontakt: Anna-Karin Korpi-Öhlund

Allt jag har lämnat bakom mig, tillfälligt eller för alltid, av sådant som varit mina glädjeämnen: dressyrritt, bourgogneviner, biobesök, resor till mina fyra städer Paris, Rom, New York, London. Livet har krympt till en liten lägenhets storlek. Men även det är ett liv. Och konstaterandet är egentligen felaktigt. Det väsentliga är inte vad som gått förlorat utan vad som återstår. Kanske också vad som kan återtas.

Guldåldern är sannolikt det mest personliga Carl-Johan Malmberg skrivit – den springer ur en nödsituation, plötsligt har livet blivit begränsat. Det leder till ett antal självbiografiska prosatexter, kortare och längre om vartannat, personliga och samtidigt resonerande, tolkande; om ett liv i umgänge, med konstverk och med ett antal intressanta människor. Här berättas – frispråkigt, naket och uppriktigt – om vänskaper (som att vilja förstå varför en betydelsefull vänskap brast) och avund, förnekelse och förälskelse, ensamhet och oro. Om familjehemligheters verkan på de efterkommande, om åldrade vänner och vänner som gått bort (Enda gångerna jag sjunger numera är på begravningar). Om att hitta rätt i livet, att kunna se att det varit gott. Plågad av artros och depression blir varje morgon till en kamp för att kunna stiga ur sängen. Lika väsentliga återges stunderna av total lyckokänsla (Livet kan inte vara annat än gott när sådan musik finns), betydelsen av att ha befunnit sig i en förälders kärleksfulla blick (Jag vet åt vem min pappa plockade kastanjer) och att kunna välja att våga vara såväl otidsenlig som nostalgisk (Jag sörjer också mig själv, den jag en gång var).

"Bokens Carl-Johan formar sig till en vän man längtar efter att gå promenader med (...) för att prata länge och vindlande om litteratur och människor – kort sagt till någon som inbjuder till samtal. Den maskulinitet som tecknas är inte de samtida manliga självbiografisternas, utan en annan, mer sårbar, öppnare. Det är vackert, och fullt av tröst på samma sätt som Malmbergs kritiska blick så ofta varit det i hans tidigare böcker, eftersom den alltid uppfordrar till närvaro och genuinitet i mötet med litteratur och konst. 'Guldåldern' uttrycker inte bara något väsentligt om hur det kan vara att försöka vistas i sitt åldrande som i en gyllene sorg. Den skildrar också ett sätt att läsa och vara en läsande i världen och böckerna som är på väg att försvinna, en förlust jag redan sörjer." /Hanna Nordenhök, Expressen

"Bokens Carl-Johan formar sig till en vän man längtar efter att gå promenader med (...) för att prata länge och vindlande om litteratur och människor – kort sagt till någon som inbjuder till samtal. Den maskulinitet som tecknas är inte de samtida manliga självbiografisternas, utan en annan, mer sårbar, öppnare. Det är vackert, och fullt av tröst på samma sätt som Malmbergs kritiska blick så ofta varit det i hans tidigare böcker, eftersom den alltid uppfordrar till närvaro och genuinitet i mötet med litteratur och konst. 'Guldåldern' uttrycker inte bara något väsentligt om hur det kan vara att försöka vistas i sitt åldrande som i en gyllene sorg. Den skildrar också ett sätt att läsa och vara en läsande i världen och böckerna som är på väg att försvinna, en förlust jag redan sörjer." /Hanna Nordenhök, Expressen

"Ingen bok har tagit längre tid att läsa den senaste tiden än " Guldåldern". Den har den för Malmbergs essäkonst återkommande förmågan att göra halvhalter i läsarens uppmärksamhet. Man läser och stannar upp, läser vidare med ökad koncentration, stannar in. (...) Detta är ett bokslut över ett intellektuellt liv, bedrivet både i centrum och i marginalen, och påbörjat i en känsla av att tappa fotfästet, och med samma slagruta för den starkt påverkande konst som varit Malmbergs liv, och som han briljerat med i tematiska essäsamlingar som 'Sår'. /Ulrika Milles, Svenska Dagbladet

"'Guldåldern' är en insnävande bok, men också inzoomande. Den är djupt depressiv och sorgsen, eller, med ett otidsenligt ord eftersom Malmberg är just otidsenlig: melankolisk. (...) Malmberg kallar sig själv tråkig, men jag ser hans risktagande i balansgången mellan att stöta bort mig med distanserad serenitet och att suga in mig i djurets och barnets hjärtskärande rädsla. Ensamheten och dödsångesten han lyckas gestalta är den fula, sargade saken, och den är universell ..." /Aase Berg, Dagens Nyheter

Om Var hemlig och gläds. Vandringar i William Butler Yeats poetiska världar:

”Malmberg blandar och ger de Yeatska korten efter eget skön, och precis som med Blake-boken blir det inte bara fantastiskt, det blir också ett manifest – en hyllning till poesins livgivande kraft, till det eldfängda hos människan, till friheten och glädjen. Jag kan inte annat än fröjda mig!" /Gabriella Håkansson, Svenska Dagbladet

”Ty även om Försvinnandets Furia alltid segrar på slutet, fortsätter Carl-Johan Malmberg att stolt och modigt angripa tiden och försvara poesin. Hans kamp för skönheten har valt livets sida i kriget mot småsintheten, med ett ädelt mål: Världens transformation till en vackrare plats.” /Carl-Michael Edenborg, Aftonbladet

”Malmbergs läsningar av Yeats är empatiska, han följer diktaren tätt inpå, gör hans öppna frågor till sina, ser hans tvivelaktiga sidor och framhäver hans goda (...) Malmbergs sökande läsart och djupa förtrogenhet med föremålet ger även den som inte känner till Yeats vägar in i ett författarskap väl värt att utforska.” /Ingrid Elam, Dagens Nyheter

”För Yeats var poesin inget mindre än magi, och äntligen har vi fått en bok som ger alla chansen att uppleva den magin på riktigt nära håll.” /Björn Kohlström, Jönköpings-Posten

”[Malmberg är] rakt igenom pålitlig när det gäller att spåra och beskriva särarten i Yeats lyriska insats. Han är en känslig och generös dikttolkare som inte låter sig luras till förenklingar eller tvärsäkra påståenden. Han är väl förtrogen med den omfattande Yeatslitteraturen men tyngs inte av sin lärdom och förfaller aldrig till litteraturvetenskapligt fikonspråk.” /Lars-Håkan Svensson, Sydsvenskan

Visa mer

Ladda ner omslag

Ladda ner 3D-omslag

Detaljerad fakta

Recensionsdatum: 2018-10-18 Genre: Biografier Omslagsformgivare: Annika Lyth Thema-kod: Biografier Antal sidor: 288 Mått: 133 x 173 x 26 mm Vikt: 377 g Format (utgivningsdatum): Inbunden, 9789146233671 (2018-10-09); E-bok, epub2, 9789146235187 (2018-10-09)

Fler böcker av författaren

Sök bland våra böcker och författare

Sök bland våra böcker och författare