Olga Sedakova omnämns ofta som den mest europeiska poeten i Ryssland idag. Hon skriver såväl fri som bunden vers, och i sin poesi införlivar hon antikens tankevärld men också den västliga andligheten och filosofin. Djupt kristen, är hon samtidigt både vetenskapligt skolad och konstnärligt fritänkande. Hennes dikter kan läsas som tilltalande, lättillgängliga, narrativa och mjukt romantiska – på samma gång som de kan vara djuplodande, rika på associationer och därmed, om man så vill, intellektuellt krävande.
Sedakova är en formmedveten poet. Men formen i hennes diktning är inte så mycket en motsats till innehåll som en motsats till kaos. I sitt hyllande av förnuftet kan hon sägas utöva ett motstånd mot kaos. Tematiken i hennes diktning kretsar kring människans relation till det gudomliga, det eviga. Dikterna, meditationerna över de synliga tingen, bär på en djupt upplevd erfarenhet av mötet med tingens metafysiska kärna. Här finns en samhörighet och en känsla för naturen. En sorts häpenhet inför tingen – och ett samtal med dem. Sedakovas tidiga dikter är inspirerade av folkliga rytmer, ramsor och ordlekar. Hennes senare diktning är mer formmässigt komplicerad.
Olga Sedakovas produktion är omfattande och hon anses av tongivande ryska kritiker vara den mest betydelsefulla poeten i sin samtid, den viktigaste i generationen efter Joseph Brodsky.
Urvalet i Portar. Fönster. Valv. är gjort av samlingens översättare, Mikael Nydahl, som också är verksam som kritiker och förläggare.