Torborg Nedreaas
Torborg Nedreaas (1906–1987) är en av Norges mest framstående efterkrigsförfattare. Hon växte upp i Bergen och fick sitt stora genombrott 1947 med Av månsken växer ingenting. Till hennes mest kända verk hör också trilogin om flickan Herdis; Trollskärvan (1950), Musik från en blå brunn (1960), och Vid nästa nymåne (1971) som anses vara en av de starkaste uppväxtskildringarna i norsk litteratur. Torborg Nedreaas var viljstark och orädd hela sitt liv. Hon fick en enorm betydelse i kampen om fri abort i Norge, men hon var också för barnens rätt att födas, och det till en jämställd värld. Hon har inspirerat en lång rad feministiska författare, även om hon själv aldrig identifierade sig med feminismen. Hon gick sina egna vägar.
Torborg Nedreaas inledde sitt författarskap med att skriva noveller för veckotidningar och tidskrifter. Hon hade skilt sig och var ensam om försörjningen för två små söner och sin gamla mor. Som barn hade hon delvis bott i Møhlenpris i Bergen, men också tre år i Köpenhamn och hon hade tillbringat många långa somrar på Stord, en ö utanför Norges västkust, där hennes mor var uppvuxen. Under kriget flyttade hon tillbaka till Stord med sina söner och modern. De var rädda för att modern, som var av judisk börd, skulle arresteras av tyskarna. På Stord sålde hon sin symaskin för att ha råd att köpa en roddbåt, hon fiskade i havet, odlade potatis och tobak, stoppade strumpor och skrev noveller.
1945 debuterade hon med två novellsamlingar på två olika förlag. Den ena samlingen var ett urval av veckotidningsnovellerna, som hon senare tog avstånd från. Den andra räknade hon som sin litterära debut: Bak skapet står øksen. I den skrev hon bland annat om »tyskejenterna« – norska kvinnor som hade haft förhållanden med tyska soldater – och som kanske blev de mest hånade efter kriget. Nedreaas var en av dem som reagerade starkt mot tanken på att både de och deras barn skulle deporteras till Tyskland.
Två år senare, 1947, kom hennes första roman ut och det var Av månsken växer ingenting.
Logga in