Ett psykologiskt kammarspel om makt, åldrande och skrivandets pris

I sin nya roman Författarinnan återvänder Christine Falkenland till den laddade, psykologiskt precisa prosan som gjort henne till en av Sveriges mest egensinniga författare. Resultatet är ett inträngande porträtt av en kvinna som försöker återfinna sin röst i en värld där både åldrandet och offentligheten gör anspråk på den.

Ett hus omgivet av rosor – och regler

Yvonne, en författare som inte publicerat något på många år, anländer till sin stipendievistelse i ett stort, rofyllt hus. Men bakom trädgårdens rosor döljer sig en stram ordning. Här gäller regler – både uttalade och outtalade – och Yvonne märker snart att hon inte längre känner sig hemma bland andra författare.

På plats finns också debutanten Rebecka: ung, omtalad och självklar. Mellan dem uppstår en dragningskraft, men också en skugga av avund och förlust. Yvonne börjar spegla sig i den yngre kvinnan och snart förlorar hon greppet om sitt skrivande. Andras röster tränger in i hennes texter. Det som en gång var en källa till frihet blir istället ett tecken på allt hon håller på att tappa – självbilden och författarskapet.

Ett kammardrama om skapandets sköraste punkt

Författarinnan är ett slags litterärt kammarspel där relationerna vibrerar av undertryckta känslor. Christine Falkenland skildrar skickligt hur makt och begär tar sig subtila uttryck i kreativa miljöer – och hur längtan efter att bli sedd kan krocka med rädslan att bli avslöjad.

I en intervju har Falkenland berättat att hon länge intresserat sig för skrivandets dubbla natur: den starka lusten att uttrycka sig och den lika starka utsattheten i att bli läst. Den spänningen utgör romanens nerv: alla vill bli lästa, men ingen vill blottas.

Sagt om boken

".. resultatet är lysande. Hon har skrivit ett smart, stiliserat och roligt kammarspel. (...) den är så full av skarpa iakttagelser om både skrivande, författare och gruppdynamik att den blir både drabbande och tankeväckande. Här uppstår också en typ av humor som inte är helt olik den som finns hos Lena Andersson. Språklig exakthet skapar oftare än man kan tro dråplig komik." /Åsa Beckman, Dagens Nyheter

"Romanen är skriven av en författare som fullständigt behärskar sitt uttryck. Det är trollbindande och intelligent." /Michaela Blomqvist, Göteborgs-Posten

"... en roman för masochister, där läsningen går långsamt för att den är så smärtsam. (...) med det mer komplexa upplägget och den mera livaktigt laddade dramatiken i Författarinnan har Falkenland återigen visat sin styrka. Och det med besked." /Sebastian Lönnlöv, Svenska Dagbladet

"Falkenland har konstruerat en litterär fälla som skickligt mobiliserar läsarnas fördomar och fantasier för att locka in oss i huvudet på Yvonne (...) Sällan har en modern häxa fått en sådan lödig, etiskt provocerande gestaltning." /Carl-Michael Edenborg, Aftonbladet

"Det är verkligen ingen angenäm läsning, och det menar jag som något positivt." /Maria G Francke, Sydsvenskan

"Klarsynt, sorglustigt kammarspel om skrivande och åldrande." /Femina

Foto: Kristin Lidell

Prisbelönad, säregen och åter aktuell

Christine Falkenland debuterade 1991 och har sedan dess rört sig mellan poesi och prosa, alltid med ett omisskännligt tonfall och en blick för människans psykologiska djup. Hon har bland annat tilldelats: Sveriges Radios romanpris, Svenska Dagbladets litteraturpris och Samfundet De Nios vinterpris.

Senast var hon aktuell med romanen Själasörjaren (2018). I Författarinnan återvänder hon till teman som skam, längtan och identitet – men här med en särskild skärpa riktad mot själva författarrollen.