Cecilia Littorin

Cecilia Littorin debuterade 1996 med diktsamlingen Havsväv. Den belönades med Irma och Einar Forseths stipendium och Johannes Edfelts stipendium. Hösten 1998 kom hennes andra diktsamling ... en lätt och enkel sak som följdes av Och hans namn är Legion, 2002.

Namn: Cecilia Littorin.
Född: 12 februari 1949 i Sundsvall.
Familj: Tre katter.
Bor: I hyreslägenhet på Möllevången i Malmö.
Utbildning: Först två akademiska examina. Sedan en bibliotekarieutbildning ovanpå det.
Dricker: Som många poeter gärna vin.
Stjärntecken: Vattuman.

Jag växte upp i det norrbottniska Gällivare och ville som liten bli antingen lokförare eller sjöman. Jag tror att det hade att göra med avståndet till havet - det hav jag bara fick se, i Kivik eller i Malmö, någon eller några veckor under somrarna.

Jag började skriva redan som liten, från det jag lärde mig läsa och skriva och upp till tjugofemårsåldern. Två manus skickade jag till Bonniers i början på 70-talet och i mitten av samma underbara decennium. Båda refuserades. Sedan tog ett s k mognare liv vid, men på 90-talet tog jag upp skrivandet igen. Skrev först ett manus som refuserades av W&W och några år senare Havsväv, som antogs. Och i augusti 1998 kom ... en lätt och enkel sak.

Jag har arbetat med det mesta. Som alla goda poeter har jag varit en diversearbetare i livet. Varit till sjöss på en färja mellan Malmö och Köpenhamn, jobbat inom vården och på restaurang, arbetat som lärare, som jurist och slutligen som bibliotekarie.

Inspirationskällor? Givetvis Gunnar Ekelöf, men också Sonja Åkesson, den amerikanska beatpoesin, Rimbaud, de engelska romantikerna, Dostojevskij - börjar jag berätta blir listan på tok för lång för ett porträtt. Det väsentliga är inte djupet utan bredden. Det väsentliga är att det mesta kan fungera som inspirationskälla. En enda skriven rad kan vara som ett hav. Litterära förebilder har jag däremot inga längre. Däremot diktade gestalter, som fascinerar mig. Till exempel furst Mysjkin i Idioten, eller Kirillov i Onda andar, båda böckerna av Dostojevskij.

Hur jag arbetar, när jag skriver? Det kommer jag knappt ihåg från diktsamling till diktsamling. Många utkast, och sedan ett oerhört trälande, som är raka motsatsen till inspirationens första glöd och första nedtecknade skisser. Fast visst - också i trälandet finns ett alldeles särskilt kraftfullt liv.

Cecilia Littorin