Alexej Smirnov

" ’Hur kommer det sig att en utlänning beslutar sig för att skriva om vår historia?’ kommer säkert många svenska läsare att fråga sig när de öppnar boken Svensk historia under vattnet. Svaret är att jag insåg att den svenska historien för svenskar är som en vacker utsikt från köksfönstret. Man vänjer sig och lägger inte längre märke till den. För mig som inflyttad var historien fortfarande så rik och outforskad att jag drogs till att få berätta om den ur min synvinkel. Efter tio år i landet ansåg jag mig inte längre som en oerfaren nykomling och därför sade jag till mig själv: "Jag kan redan en hel del och är fortfarande nyfiken" och så började jag skriva.
   
Bokens huvudperson är Östersjön. Jag är uppvuxen i S:t Petersburg och har därför alltid intresserat mig för städer och länder belägna längs Östersjökusten. När jag var liten åkte jag ofta med kompisar till Finska viken, i hopp om att hitta någon skatt som stormarna slitit loss från havets djup. Det mest värdefulla vi hittade var fiskebojar och finska ölburkar, men ibland stötte man även på gamla träbitar som blivit svarta av tidens tand. För oss var detta hälsningar från fregatter och karaveller som låg i djupet. Det enda som återstod var att hitta på deras historia, vilket vi också gjorde när vi låg på stranden.
   
Många år senare, när jag bodde i Sverige, förstod jag plötsligt att man inte behöver hitta på något: gamla skepp ligger på botten och kan berätta en hel del om sig själva. När jag sedan återvände till min barndoms S:t Petersburg upptäckte jag att den svenska historien som har med Östersjön att göra är tätt sammanflätad med andra länders historia. Det är därför i många fall mer korrekt att tala om Östersjöområdets gemensamma arv.
  
Min far var ingenjör som under många år arbetade med att utveckla ubåtar. Så fort jag kom hem övergick därför mina barnsliga fantasier från Finska vikens strand till verkliga berättelser som hade med havet att göra. Som liten skulle jag därför bli antingen sjöman, skeppsbyggare eller berättare. Jag valde det sista. Jag gick ut från Litteraturinstitutet i Moskva, skrev noveller och pjäsmanuskript. Så småningom gjorde strävan efter resor och möten med nya spännande människor att jag blev journalist.
   
Jobbet som korrespondent i Norden för tidningen Novye Izvestijas innebär att jag sammanfogat alla de önskningar jag hade som barn. I det här jobbet får jag arbeta med havet, i Sverige bor sjömän och skeppsbyggare och jag kan resa runt och berätta om mina intryck till en hel massa människor samtidigt."

Alexej Smirnov 2002

Utgivning

Alexej Smirnov

Alexej Smirnov

" ’Hur kommer det sig att en utlänning beslutar sig för att skriva om vår historia?’ kommer säkert många svenska läsare att fråga sig när de öppnar boken Svensk historia under vattnet. Svaret är att jag insåg att den svenska historien för svenskar är som en vacker utsikt från köksfönstret. Man vänjer sig och lägger inte längre märke till den. För mig som inflyttad var historien fortfarande så rik och outforskad att jag drogs till att få berätta om den ur min synvinkel. Efter tio år i landet ansåg jag mig inte längre som en oerfaren nykomling och därför sade jag till mig själv: "Jag kan redan en hel del och är fortfarande nyfiken" och så började jag skriva.
   
Bokens huvudperson är Östersjön. Jag är uppvuxen i S:t Petersburg och har därför alltid intresserat mig för städer och länder belägna längs Östersjökusten. När jag var liten åkte jag ofta med kompisar till Finska viken, i hopp om att hitta någon skatt som stormarna slitit loss från havets djup. Det mest värdefulla vi hittade var fiskebojar och finska ölburkar, men ibland stötte man även på gamla träbitar som blivit svarta av tidens tand. För oss var detta hälsningar från fregatter och karaveller som låg i djupet. Det enda som återstod var att hitta på deras historia, vilket vi också gjorde när vi låg på stranden.
   
Många år senare, när jag bodde i Sverige, förstod jag plötsligt att man inte behöver hitta på något: gamla skepp ligger på botten och kan berätta en hel del om sig själva. När jag sedan återvände till min barndoms S:t Petersburg upptäckte jag att den svenska historien som har med Östersjön att göra är tätt sammanflätad med andra länders historia. Det är därför i många fall mer korrekt att tala om Östersjöområdets gemensamma arv.
  
Min far var ingenjör som under många år arbetade med att utveckla ubåtar. Så fort jag kom hem övergick därför mina barnsliga fantasier från Finska vikens strand till verkliga berättelser som hade med havet att göra. Som liten skulle jag därför bli antingen sjöman, skeppsbyggare eller berättare. Jag valde det sista. Jag gick ut från Litteraturinstitutet i Moskva, skrev noveller och pjäsmanuskript. Så småningom gjorde strävan efter resor och möten med nya spännande människor att jag blev journalist.
   
Jobbet som korrespondent i Norden för tidningen Novye Izvestijas innebär att jag sammanfogat alla de önskningar jag hade som barn. I det här jobbet får jag arbeta med havet, i Sverige bor sjömän och skeppsbyggare och jag kan resa runt och berätta om mina intryck till en hel massa människor samtidigt."

Alexej Smirnov 2002

Sök bland våra böcker och författare

Sök bland våra böcker och författare