Sofia Stenström

En lust så nära att den inte kan ägas 

venustungan mållös,          fladdrar
blåser upp och mörknar
ansikten bryts som bröd,    intensiva knäpp
i en stum och obotlig andning
jag stöter kammen
genom den tjocka flätan av följesyskon
glänsande
            frodig
                      inbjudande

lotsar venus,   låter
leendet gro över byklockan
stålklittan     dovt svällande i ansiktet 

I Venus Vanish ryms inga förövare eller offer, bara söt enfald som lockar, ler och nästlar sig in i själva språket. Venus Vanish börjar i en mycket liten språkvärld som sedan utvidgas genom lek och spel. Dikterna pendlar mellan förlust och lust, sorg och begär. Bilderna av Venus, modern, dottern och jaget flyter in i varandra. Samtidigt finns där en längtan efter en lust som inte är kopplad till en bild, utan är så nära att den inte kan gripas eller ägas.

Jag väljer ut orden som enskilda aktörer och låter dem mötas i dikterna som på en scen - ett akut, poetiskt nu.

Jag är född 1978, bor i Stockholm och vill att du ska läsa min bok.