Tony Samuelsson

Jag är född i Karlskrona 1961, där jag bodde under mina första fem år. 1966 flyttade familjen till Farsta, söder om Stockholm. Idag är jag gift med Beata, 1996 flyttade vi till Orsa i Dalarna, till den lilla byn Slättberg för att drömmen om ett liv på landet utlovade frihet, utrymme, en trädgård, en omstart i livet som vi ville ha.

I Orsa fanns också min mammas barndomshem. I morfar och mormors torpstuga hade jag och mina syskon tillbringat många vinter- och sommarlov som barn.

Här i Orsa har jag vuxit ut som skönlitterär författare, i både med- och motgång. Jag har tidigare jobbat som fabriksarbetare, chaufför och sjukvårdsbiträde. Som heltidsförfattare med böcker, filmmanus, tevedramatik, journalistik, föredrag, uppläsningar, skolbesök.

I mina romaner skildrar jag ofta människor i både arbete och vardagsliv och deras sökande efter en djupare tillhörighet. Jag har skrivit en hel del kulturjournalistik, många år för Mål & Medel och Dala-Demokraten, nuförtiden mest för den senare. Arbetarlitteraturen är sedan ungdomen ett specialintresse. Ivar Lo-Johansson en tidig favoritförfattare.

Jag romandebuterade 1989 med Seymor som handlar om en ung löparstjärnas uppgång och fall under andra världskriget. Ett litterärt genombrott kom 1993 med romanen Gäst hos borgerligheten, den sista delen i en löst sammanhållen trilogi. De övriga titlarna är Myten om den förstfödde 1990 och Den harmynte trumpetaren 1991. Den så kallade Farsta-trilogin berör uppväxt och arbetarklassbakgrund. Sedan flera ungdomsböcker, bland annat En lycklig tjuv om natten, 1993 och Jag kan stoppa ett krig, 1994. Novellsamlingen Tal till bruden, kom 1996.

Mina berättelser handlar ofta om unga människor som tvingas lämna sin familj och ta steget in i en ny och främmande verklighet. Ett lika viktigt tema är mötet mellan människor från olika samhällsskikt. 2004 publicerades romanen En grind av mörker, en berättelse om Yvonne som efter sin dotters bilolycka tvingas ta itu med ouppklarade saker i sitt liv. Arbetarklassens bästa partytricks, utgavs 2006, en essäsamling om arbetartraditionen och samhällsengagerade författare i svensk litteratur.

2009 kom den kontrafaktiska romanen Jag var en arier. Den utgår från hypotesen att Tyskland vann andra världskriget. Handlingen utspelar sig på 1970-talet i ett Sverige som är en självklar del i ett enormt naziimperium som lagt under sig hela Europa och en stor del av Ryssland. Dessa historiska förutsättningar gäller också i romanen Kafkapaviljongen (2014).

I Kungen av Nostratien (2024) drabbas bästsäljarförfattaren Göran Frid av sjukdom. Dessvärre är också hans senaste romanmanuskript i dåligt skick. Författaren John Forsman tar sig an uppdraget att i hemlighet göra romanen läsbar. Spökskrivandet tar alltmer märkliga vändningar och korsklipps med Johns hågkomster av en uppväxt på 1970-talet med sin ensamstående mamma som drev en damfrisering. Genom mammans vänskap med den berömde författaren Ivar Lo-Johansson lärde han som barn att känna denne och ett frö såddes till Johns eget författarblivande.

Byggnads kulturstipendium 1990. Tidningen VI:s litteraturpris 1993. Därtill ett stipendium från Svenska Akademien ur Gerard Bonniers donationsfond för unga, lovande författare. Stig Sjödin-priset 2000, bland annat för mina insatser för arbetarlitteraturen. ABF Dalarnas litteraturpris 2004, Ivar Lo-priset 2005 och Orsa kommuns kulturpris 2006. Ytterligare stipendium från Svenska Akademien för essäsamlingen Arbetarklassens bästa partytricks 2007. Karin Boye-priset 2014. Samt belönades med Augustpriset 2024 för romanen Kungen av Nostratien.