”Frågan som ställs hos Louis är ständigt den om varför vissa människor går under och andra lyckas överleva, varför somliga förmår fly sitt öde och andra inte. Hos Louis finns sympati med underklassen i allmänheten och med familjen i synnerhet, men det finns ingen lojalitet. Tvärtom är hämnd och upprättelse jämte sorg och skam författarskapets själva grundpelare. I Kollapsen drivs Louis därtill av en lillebrors besvikelse på sin storebror, vilket gör porträttet av brodern till ett av författarskapets hittills mest skoningslösa, men också mest berörande.” /Viktor Andersson, Upsala Nya Tidning

”Vad Édouard Louis säger i Kollapsen är i grunden det varje roman värd sitt salt säger: Jag är flera. Och det är modigt på riktigt, det är att blicka ner i avgrunden.” /Kristoffer Leandoer, Svenska Dagbladet

”Édouard Louis fortsätter här att skildra fattigdomen ur ett ekonomiskt perspektiv men nu uppehåller han sig också längre vid hur den utarmar psyket och leder till sorg, depression, självförstörelse och självförakt. (...) Genom att återge sexton olika episoder ur broderns liv och reflektera över dem skriver han fram sin historia.” /Helene Nellvik, SocialPolitik

”Kollapsen blir alltså inte berörande i våldets skildring (eller o-skildring) utan i denna sena upptäckt av kärlekens existens, en kärlek som aldrig besvarades och som inte heller besvaras nu. Louis vägrar försoning, men för läsaren och kanske även för Louis går det inte helt att värja sig från betydelsen av det han nu inser.” /Vendela Lundegårdh, KULT Magasin

”Precis som i böckerna om mamman och pappan lyckas Louis på ett briljant sätt ge en bild av en människa av kött och blod. (...) Det som hände brodern är, som en av Louis vänner beskriver i boken, ett klassöde. Det finns få författare, om ens någon, som kan beskriva detta klassöde på ett så gripande sätt som Louis. Det är bara att konstatera. Édouard Louis har gjort det igen. Med Kollapsen visar den franske författaren än en gång att han är världens bästa skildrare av arbetarklassen.” /Jon Andersson, Dagens Arena

”I Kollapsen tycker jag att Louis på ett ovanligt tydligt, och såvitt jag kan bedöma uppriktigt, sätt faktiskt problematiserar spänningen mellan sin egen kulturella kapitalstyrka och de övriga familjemedlemmarnas. Och att han den här gången tillåter sig ett större mått av ambivalens.” /Johan Hilton, Göteborgs-Posten

”Édouard Louis (f. 1992) har på en handfull år blivit ett hett namn på den internationella författarscenen. Med sina självbiografiska och socialrealistiska romaner om brännande ämnen som rasism, homofobi, arbetarklass och fattigdom – från den unisont hyllade debuten (...) har han kompromisslöst angripit samhällsproblem med hjälp av en pregnant gestaltning av människor och miljöer i problemkomplexens mitt. Så också i den sjätte och senaste på svenska utgivna boken Kollapsen ...” /Martin Lagerholm, BTJ-häftet

Franska pressröster om Kollapsen:

”Denna bok hämtar sin kraft ur författarens egen osäkerhet, hans trevande i mörkret, hans obevekliga och ödsliga uppriktighet.” /Le Monde

”Djupt gripande beskriver Édouard Louis den tvetydiga relation han hade med sin bror.” /Ouest France

”Brutal, grym, ärlig.” /Aimer Lire

”En chockerande och rebellisk roman.” /Télérama

”Louis skildrar fattigdomen, men inte bara ur ett ekonomiskt perspektiv utan också hur den utarmar psyket och leder till självförstörelse.” /l’Humanité

”… ett porträtt av en man som tröttnat på sina drömmar, illa lämpad för den roll som samhället tilldelat honom … Den unge mannens död förblir en gåta, men när författaren skildrar hans liv återger han honom hans värdighet.” /l’Arche