Franska pressröster om Kollapsen:

”Denna bok hämtar sin kraft ur författarens egen osäkerhet, hans trevande i mörkret, hans obevekliga och ödsliga uppriktighet.” /Le Monde

”Djupt gripande beskriver Édouard Louis den tvetydiga relation han hade med sin bror.” /Ouest France

”Brutal, grym, ärlig.” /Aimer Lire

”En chockerande och rebellisk roman.” /Télérama

”Louis skildrar fattigdomen, men inte bara ur ett ekonomiskt perspektiv utan också hur den utarmar psyket och leder till självförstörelse.” /l’Humanité

”… ett porträtt av en man som tröttnat på sina drömmar, illa lämpad för den roll som samhället tilldelat honom … Den unge mannens död förblir en gåta, men när författaren skildrar hans liv återger han honom hans värdighet.” /l’Arche

Pressröster om Att förändras: en metod (2022):

”Han gräver hål efter hål i samma berättelse i väntan på att det som döljer sig under ska sippra fram. Varje gång kommer han lite djupare. (...) aldrig har han riktat ett så kliniskt lysrörsljus mot det som går förlorat under klassresan. Att Marianne Tufvesson nu överfört den till en på samma gång eterisk och kroppslig svenska är en viktig gärning.” /Rasmus Landström, Aftonbladet

”Hans prosa är analytisk och vacker (...) Louis skildrar en livslång kamp för att bli älskad och sedd av en värld som inte velat göra det – efter erfarenheter och erkännande som från början nekats en sådan som han.” /Måns Wadensjö, Svenska Dagbladet

”Det är en glödande skildring av den förtätade verklighet som gymnasietiden kan vara (...) när han på sitt direkta språk berättar om tiden med sin vän Elena, bländar han med en intensitet som få andra samtida författare har.” /Julia Svensson, Sydsvenskan

”... en gripande och omstörtande historia.” /Cecilia Blomberg, Kulturnytt i P1, Sveriges Radio

”Édouard Louis har skrivit en av årets bästa böcker.” /Nina Morby, Göteborgs-Posten

Om Monique flyr (2025):

”Det är intensivt, insiktsfullt och mycket läsvärt (även i Marianne Tufvessons stabila översättning).” /Eric Luth, Expressen

”Språket är rakt, avskalat, brutalt tydligt. Här finns inga litterära ornament, inga tvetydiga känslolägen. (...) Denna stringens skapar en obeveklig klarhet: texten tillåter inga försköningar, utan kräver att vi ser vad som står. (...) Såsom Louis tidigare böcker är Monique flyr lika delar essä och vittnesmål – en liten bok med stor resonans. Men den markerar också en vändpunkt i hans författarskap: det goda segrar (...) Här framträder istället en ovanligt ödmjuk Louis, som skriver i en annan människas tjänst. Kanske är det just därför han lyckats skriva sin lyckligaste bok hittills.” /Vendela Lundegårdh, KULT magasin

”Louis skildrar sin mor som en kvinna med okuvlig vilja, som mot alla odds lyckas frigöra sig från sina alkoholiserade män som systematiskt misshandlat henne. Hon fortsätter oförtrutet att slåss för att skapa sig ett eget, värdigt liv (...) I tio år har han nu sociologiskt skärskådat sin familjs öde som ett uttryck för en samhällsstruktur där klassperspektivet blir avgörande för vem man blir. Hans böcker speglar med all önskvärd tydlighet utslagningens sociala mekanismer och fattigsamhällets brutalitet.” /Helene Nellvik, SocialPolitik