”Det är intensivt, insiktsfullt och mycket läsvärt (även i Marianne Tufvessons stabila översättning).” /Eric Luth, Expressen

”Språket är rakt, avskalat, brutalt tydligt. Här finns inga litterära ornament, inga tvetydiga känslolägen. (...) Denna stringens skapar en obeveklig klarhet: texten tillåter inga försköningar, utan kräver att vi ser vad som står. (...) Såsom Louis tidigare böcker är Monique flyr lika delar essä och vittnesmål – en liten bok med stor resonans. Men den markerar också en vändpunkt i hans författarskap: det goda segrar (...) Här framträder istället en ovanligt ödmjuk Louis, som skriver i en annan människas tjänst. Kanske är det just därför han lyckats skriva sin lyckligaste bok hittills.” /Vendela Lundegårdh, KULT magasin

”Louis skildrar sin mor som en kvinna med okuvlig vilja, som mot alla odds lyckas frigöra sig från sina alkoholiserade män som systematiskt misshandlat henne. Hon fortsätter oförtrutet att slåss för att skapa sig ett eget, värdigt liv (...) I tio år har han nu sociologiskt skärskådat sin familjs öde som ett uttryck för en samhällsstruktur där klassperspektivet blir avgörande för vem man blir. Hans böcker speglar med all önskvärd tydlighet utslagningens sociala mekanismer och fattigsamhällets brutalitet.” /Helene Nellvik, SocialPolitik

”Romanen vilar på hopp och gemenskap, och rör sig mer mot ljuset än tidigare, vilket kan snudda vid sentimentalitet, men som samtidigt är djupt berörande.” /Thomas Jonsson, BTJ-häftet

Om En kvinnas frigörelse (2022):

”Ett koncentrerat mästerverk.” /Göran Greider

”Hans genialitet ligger i skildringarnas närhet. (...) Hans på en gång hårt avskalade och känslofyllda prosa är precis så personligt politisk som krävs för att nå igenom bruset. Det raka språket blottar fattigdomens verklighet. (...) Det är i det här resonemanget, om de motsägelser som finns i frigörelsen, som berättelsen har sin smärtpunkt och det är här Louis lyser som starkast.” /Julia Svensson, Sydsvenskan

”Édouard Louis skildrar sin komplexa relation till modern och föraktet som han, klassresenären, känner inför hennes svaghet. Detaljer i deras liv skrivs fram med stor smärta (...) och detta personporträtt är rörande att ta del av …” /Kristian Ekenberg, Nerikes Allehanda

”Det är djupt sorgligt att läsa om hur livet glider Monique ur händerna, men också hoppfullt eftersom hon mot alla odds ändå kommer loss.” /Elin Kvicklund, Upsala Nya Tidning

”Med stor medkänsla och stolthet skildrar Édouard Louis moderns väg mot ett nytt, mer värdigt liv i Paris. Den här boken glömmer man inte i första taget.” /Yukiko Duke, PRO Pensionären