Anteckningar om hö

Författare: Birgitta Lillpers
Köp boken Provläs

Utgivningsdag: 2016-03-10
Recensionsdag: 2016-03-24

Mediakontakt: Stephanie Tärnqvist

Anteckningar om hö är dikt i en flödande svit, på många sätt typisk Birgitta Lillpers: stundtals prosaliknande, med klarsynt känsla för trakten, för landsbygden kontra staden, för det stora i det lilla. Lillpers kallar sig själv för ”en skogsmänniska”, men här företar hon en undersökning av inte bara trakterna kring Orsa utan även av Manchester. Och finner samma sorts förfall: hemma går hon runt i resterna av en bondekultur, i Manchester i resterna av en industri. Ibland fungerar hennes språk som elektronmikroskop. Höet skördas, värderas efter sitt näringsinnehåll, hässjas och körs in på skullen, samtidigt som svår sjukdom behandlas, föräldramöten pågår, gamla kyrk- och domstolsutdrag studeras. På samma gång så modernt och så otraditionellt som tänkas kan. Tidevarv på tidevarv, på samma sätt som gamla målarmästare lade tunna skikt på varandra för att få fram förnimmelsen av ljus över ett vårdagsmotiv.
Det är lyrik som tål långsam läsning, rad för rad, samtidigt som varje rad på sätt och vis innehåller hela samlingen, som ett poetiskt hologram.

Om Anteckningar om hö:

"Det är som att hon gör något med själva livsnerven i varje enskilt ord, eller sänker varje sida i ett framkallningsbad tills tonen har precis den kritiska skärpa eller drömska suddighet hon strävar efter. Det är inte svårt, men därmed inte heller sagt att det är enkelt ... Maktordningar, geografisk och allmän utsatthet, det förgängliga livet självt - allt hänger ihop. Och i det framtida poetiska riksarkivet kommer en hel avdelning ägnas åt hur Birgitta Lillpers bar sig åt för att så övertygande visa det." / Per Engström, Kulturnytt



Om Anteckningar om hö:

"Det är som att hon gör något med själva livsnerven i varje enskilt ord, eller sänker varje sida i ett framkallningsbad tills tonen har precis den kritiska skärpa eller drömska suddighet hon strävar efter. Det är inte svårt, men därmed inte heller sagt att det är enkelt ... Maktordningar, geografisk och allmän utsatthet, det förgängliga livet självt - allt hänger ihop. Och i det framtida poetiska riksarkivet kommer en hel avdelning ägnas åt hur Birgitta Lillpers bar sig åt för att så övertygande visa det." / Per Engström, Kulturnytt

"Allt behöver inte tas in. Diktsamlingen visar övertygande att Birgitta Lillpers i sitt artonde verk fördjupar tematik, vidgar perspektiv och ger sig än mer tid för reflektion. Men också kamp och vrede. Vilket känns befriande." / Maria Ehrenberg, Smålands-Posten

"Birgitta Lillpers är utan tvekan en av de mest betydelsefulla och särpräglade rösterna i svensk litteratur av i dag. Den nya diktsamlingen är mycket gripande läsning ... en lika särpräglad som unik röst, lågmäld men samtidigt gudabenådat pregnant." Lena S. Karlsson, Dala-Demokraten

"För mig är Birgitta Lillpers vår största, nutida poet därför att hon alltid skriver om det viktigaste och gör det så verkligt och vackert. Jag vågar ta i och skriva: Den största allkonstnären efter Carl Jonas Love Almquist." Anne Brügge, Arbetarbladet

"Den etiska hållning som gör den egna kroppens sårighet till ett verktyg för att förstå världens ödeläggelse präglar hela Lillpers författarskap. Men jag vet inte om den någonsin framträtt som så osäker på sig själv (och just därför som så sann) som i Anteckningar om hö. ... Sjukdomen introduceras redan i den första dikten, och tematiseras sedan boken igenom så skyddslöst och precist, så vittsyftande och konkret, att jag ibland tappar andan när jag läser. ... Det är tveklöst ett dödens landskap. Men bara försåvitt det utgör skådeplatsen för denna makalösa boks själva poetik: en outsägligt omsorgsfull rörelse mellan två skälvande nollpunkter, mellan den ovetskap som är varje diktords början och varje människas slut." Gabriel Itkes-Sznap, Svenska Dagbladet  

"Det är som om Birgitta Lillpers nya dikter hela tiden kastas mellan två begär, två krafter: bevarande och utplåning - på ett sätt en helt grundläggande polaritet för allt slags djupgående skrivande, all verklig litteratur. Men Lillpers är en mästare på att ge konkreta bilder åt belägenheten att vara på väg mot sin egen utslockning, den som präglar allt liv; bilder och språk hon i bok efter bok stöper i exakt elaborerade kompositionsbyggen." Hanna Nordenhök, Expressen

"Att läsa Anteckningar om hö är ett fysiskt görande som kostar tid och kraft. Det går inte fort. Men vet ni vad, det händer något vidunderligt. Jo, det är sant. Jag kan inte förklara det bättre. Ni måste traska genom dikterna själva. Och, som en nåd, på allra sista sidan, i all sin fysikaliska omöjlighet: 'Det snöar/ ur solen'." Anna Hallberg, Dagens Nyheter 

"Ett lantbrukarsamhälle. Ett industrisamhälle. Mellan dessa så olika områden finns det naturligtvis en rad likheter som Lillpers skriver fram, inte minst erfarenheten av den mänskliga förlusten, detta med att gå miste om. Lillpers har förmodligen aldrig skrivit vackrare, intensivare, öppnare. Den dikt som hon tecknar ned beskriver inte bara en etisk prövning av sig själv utan är också fylld av exakta ögonblicksbilder som fortsätter långt förbi allt mörker. (...) Det är hisnande vackert, brutalt, en pågående påminnelse om att också det som nu är hö en gång var grönskande åkermark." Kristian Lundberg, Ljusnan 

"I romaner och diktsamlingar har Birgitta Lillpers sedan tidigt 1980-tal bedrivit ett märkligt språkligt skönhetsarbete, på något vis både kärvt och översinnligt. Matt. Strävt. Sensibelt. Kritiskt. Praktiskt. Musikaliskt. Ljust. (...) Jag tycker mycket om Lillpers nya diktsamling. Särskilt gillar jag hur ordet "anteckningar" finns i dess titel - märkligt nog en mycket träffande ingång till det emellanåt barska lillperska diktspråket. (...) Och "anteckningar" träffar också tonen i en dikt som är full av exakt lyriskt gehör, men alldeles för känslig och uppmärksam för att låsa sig i en bestämd rytm. Den är både ledig och temperamentsfull. Sträng och svängig." Kristofer Folkhammar, Aftonbladet

"Anteckningar om hö är en av vårens stora lyrikhändelser. Så, käre läsare, se till att du får tag på den och gläd dig åt drygt 100 omsorgsfullt diktade sidor." Sven Nyberg, Norrbottens-Kuriren

"Det blir både en vindlande och samtidigt stillsam poetisk resa genom en diktsamling som jag läst igen och igen. Förstår jag inte riktigt allt så gör det inget. Språket och stämningarna är njutning nog." Yvonne Teiffel, Jönköpings-Posten

"Ärligt, sårbart, självständigt och med ett slags lugnt allvar lyckas Lillpers dikter uttrycka allt det som Cancerfondens nu indragna, ogenomtänkta och tidstypiskt hurtfriska kampanj ”Säg nej till cancer” missade. Det är en samling som tar spjärn mot den hjälplöshet, ensamhet och utsatthet sjukdomen skapar. Ödmjukt och iakttagande rör sig dikterna i vårdens och strålningsbehandlingens vardag. (...) Om ni inte redan har bestämda planer: Inaktivera era Facebook-flöden några dagar och läs ” Anteckningar om hö”. Gärna långsamt; tvinga er till långsamhet, människans och livets långsamhet." Ola Nordebo, Västerbottens-Kuriren 


 

 




Visa mer

Detaljerad fakta

Recensionsdag: 2016-03-24 Genre: Biografier och litteraturvetenskap Omslagsformgivare: Elsa Wohlfahrt Larsson Nomineringar: Nordiska rådets litteraturpris Thema-kod: Poesi Format (utgivningsdatum): Danskt band, 9789146229001 (2016-03-10); E-bok, pdf, 9789146232735 (2016-03-10)

Fler böcker av författaren

Anteckningar om hö

Författare: Birgitta Lillpers
Köp boken Provläs

Utgivningsdag: 2016-03-10
Recensionsdag: 2016-03-24

Mediakontakt: Stephanie Tärnqvist

Anteckningar om hö är dikt i en flödande svit, på många sätt typisk Birgitta Lillpers: stundtals prosaliknande, med klarsynt känsla för trakten, för landsbygden kontra staden, för det stora i det lilla. Lillpers kallar sig själv för ”en skogsmänniska”, men här företar hon en undersökning av inte bara trakterna kring Orsa utan även av Manchester. Och finner samma sorts förfall: hemma går hon runt i resterna av en bondekultur, i Manchester i resterna av en industri. Ibland fungerar hennes språk som elektronmikroskop. Höet skördas, värderas efter sitt näringsinnehåll, hässjas och körs in på skullen, samtidigt som svår sjukdom behandlas, föräldramöten pågår, gamla kyrk- och domstolsutdrag studeras. På samma gång så modernt och så otraditionellt som tänkas kan. Tidevarv på tidevarv, på samma sätt som gamla målarmästare lade tunna skikt på varandra för att få fram förnimmelsen av ljus över ett vårdagsmotiv.
Det är lyrik som tål långsam läsning, rad för rad, samtidigt som varje rad på sätt och vis innehåller hela samlingen, som ett poetiskt hologram.

Om Anteckningar om hö:

"Det är som att hon gör något med själva livsnerven i varje enskilt ord, eller sänker varje sida i ett framkallningsbad tills tonen har precis den kritiska skärpa eller drömska suddighet hon strävar efter. Det är inte svårt, men därmed inte heller sagt att det är enkelt ... Maktordningar, geografisk och allmän utsatthet, det förgängliga livet självt - allt hänger ihop. Och i det framtida poetiska riksarkivet kommer en hel avdelning ägnas åt hur Birgitta Lillpers bar sig åt för att så övertygande visa det." / Per Engström, Kulturnytt



Om Anteckningar om hö:

"Det är som att hon gör något med själva livsnerven i varje enskilt ord, eller sänker varje sida i ett framkallningsbad tills tonen har precis den kritiska skärpa eller drömska suddighet hon strävar efter. Det är inte svårt, men därmed inte heller sagt att det är enkelt ... Maktordningar, geografisk och allmän utsatthet, det förgängliga livet självt - allt hänger ihop. Och i det framtida poetiska riksarkivet kommer en hel avdelning ägnas åt hur Birgitta Lillpers bar sig åt för att så övertygande visa det." / Per Engström, Kulturnytt

"Allt behöver inte tas in. Diktsamlingen visar övertygande att Birgitta Lillpers i sitt artonde verk fördjupar tematik, vidgar perspektiv och ger sig än mer tid för reflektion. Men också kamp och vrede. Vilket känns befriande." / Maria Ehrenberg, Smålands-Posten

"Birgitta Lillpers är utan tvekan en av de mest betydelsefulla och särpräglade rösterna i svensk litteratur av i dag. Den nya diktsamlingen är mycket gripande läsning ... en lika särpräglad som unik röst, lågmäld men samtidigt gudabenådat pregnant." Lena S. Karlsson, Dala-Demokraten

"För mig är Birgitta Lillpers vår största, nutida poet därför att hon alltid skriver om det viktigaste och gör det så verkligt och vackert. Jag vågar ta i och skriva: Den största allkonstnären efter Carl Jonas Love Almquist." Anne Brügge, Arbetarbladet

"Den etiska hållning som gör den egna kroppens sårighet till ett verktyg för att förstå världens ödeläggelse präglar hela Lillpers författarskap. Men jag vet inte om den någonsin framträtt som så osäker på sig själv (och just därför som så sann) som i Anteckningar om hö. ... Sjukdomen introduceras redan i den första dikten, och tematiseras sedan boken igenom så skyddslöst och precist, så vittsyftande och konkret, att jag ibland tappar andan när jag läser. ... Det är tveklöst ett dödens landskap. Men bara försåvitt det utgör skådeplatsen för denna makalösa boks själva poetik: en outsägligt omsorgsfull rörelse mellan två skälvande nollpunkter, mellan den ovetskap som är varje diktords början och varje människas slut." Gabriel Itkes-Sznap, Svenska Dagbladet  

"Det är som om Birgitta Lillpers nya dikter hela tiden kastas mellan två begär, två krafter: bevarande och utplåning - på ett sätt en helt grundläggande polaritet för allt slags djupgående skrivande, all verklig litteratur. Men Lillpers är en mästare på att ge konkreta bilder åt belägenheten att vara på väg mot sin egen utslockning, den som präglar allt liv; bilder och språk hon i bok efter bok stöper i exakt elaborerade kompositionsbyggen." Hanna Nordenhök, Expressen

"Att läsa Anteckningar om hö är ett fysiskt görande som kostar tid och kraft. Det går inte fort. Men vet ni vad, det händer något vidunderligt. Jo, det är sant. Jag kan inte förklara det bättre. Ni måste traska genom dikterna själva. Och, som en nåd, på allra sista sidan, i all sin fysikaliska omöjlighet: 'Det snöar/ ur solen'." Anna Hallberg, Dagens Nyheter 

"Ett lantbrukarsamhälle. Ett industrisamhälle. Mellan dessa så olika områden finns det naturligtvis en rad likheter som Lillpers skriver fram, inte minst erfarenheten av den mänskliga förlusten, detta med att gå miste om. Lillpers har förmodligen aldrig skrivit vackrare, intensivare, öppnare. Den dikt som hon tecknar ned beskriver inte bara en etisk prövning av sig själv utan är också fylld av exakta ögonblicksbilder som fortsätter långt förbi allt mörker. (...) Det är hisnande vackert, brutalt, en pågående påminnelse om att också det som nu är hö en gång var grönskande åkermark." Kristian Lundberg, Ljusnan 

"I romaner och diktsamlingar har Birgitta Lillpers sedan tidigt 1980-tal bedrivit ett märkligt språkligt skönhetsarbete, på något vis både kärvt och översinnligt. Matt. Strävt. Sensibelt. Kritiskt. Praktiskt. Musikaliskt. Ljust. (...) Jag tycker mycket om Lillpers nya diktsamling. Särskilt gillar jag hur ordet "anteckningar" finns i dess titel - märkligt nog en mycket träffande ingång till det emellanåt barska lillperska diktspråket. (...) Och "anteckningar" träffar också tonen i en dikt som är full av exakt lyriskt gehör, men alldeles för känslig och uppmärksam för att låsa sig i en bestämd rytm. Den är både ledig och temperamentsfull. Sträng och svängig." Kristofer Folkhammar, Aftonbladet

"Anteckningar om hö är en av vårens stora lyrikhändelser. Så, käre läsare, se till att du får tag på den och gläd dig åt drygt 100 omsorgsfullt diktade sidor." Sven Nyberg, Norrbottens-Kuriren

"Det blir både en vindlande och samtidigt stillsam poetisk resa genom en diktsamling som jag läst igen och igen. Förstår jag inte riktigt allt så gör det inget. Språket och stämningarna är njutning nog." Yvonne Teiffel, Jönköpings-Posten

"Ärligt, sårbart, självständigt och med ett slags lugnt allvar lyckas Lillpers dikter uttrycka allt det som Cancerfondens nu indragna, ogenomtänkta och tidstypiskt hurtfriska kampanj ”Säg nej till cancer” missade. Det är en samling som tar spjärn mot den hjälplöshet, ensamhet och utsatthet sjukdomen skapar. Ödmjukt och iakttagande rör sig dikterna i vårdens och strålningsbehandlingens vardag. (...) Om ni inte redan har bestämda planer: Inaktivera era Facebook-flöden några dagar och läs ” Anteckningar om hö”. Gärna långsamt; tvinga er till långsamhet, människans och livets långsamhet." Ola Nordebo, Västerbottens-Kuriren 


 

 




Visa mer

Ladda ner omslag

Ladda ner 3D-omslag

Detaljerad fakta

Recensionsdag: 2016-03-24 Genre: Biografier och litteraturvetenskap Omslagsformgivare: Elsa Wohlfahrt Larsson Nomineringar: Nordiska rådets litteraturpris Thema-kod: Poesi Format (utgivningsdatum): Danskt band, 9789146229001 (2016-03-10); E-bok, pdf, 9789146232735 (2016-03-10)

Fler böcker av författaren

Sök bland våra böcker och författare

Sök bland våra böcker och författare