Anna Skarin

Jag samlar på -oner.

– Aggressioner
– Komplikationer
– Argumentationer
– Diskussioner
– Kommunikationer
– Personer
– Dokumentationer
– Gratulationer  

I många år har jag samlat dem i huvudet, fyllt skåp och lådor med uttryck och minnen. Jag har klottrat ner roliga samtal och funderingar. Tecknat små bilder av sådant jag sett och hört. Skrivit uppmuntrande ord och lagt i en ask eller så har jag skrivit brev till mig själv när ingen annan har kommit på tanken. Jag har filosoferat på egen hand och med andra. Utan att ha en aning om var jag ska göra av det.     Jag letade efter ett tomrum där jag kunde lagra allt, eller ett användningsområde för min samling. Försökte hitta ett utlopp där -onerna kunde få existera.
    Så jag började skriva, för att rensa upp, slippa ha alla tankar ligga och damma i hörnen. Jag strukturerade, letade och hittade på nytt. Plötsligt kom -onerna till nytta. Allt jag samlat på mig, det som egentligen bara var lösryckta fragment ur livet men som jag ändå funnit viktiga nog att spara. Som spelat roll någon gång. Minnen och händelser, små saker upplevda av mig eller andra. Jag behövde bara binda ihop, historien berättade sig själv. Det blev en bok.

Jag är född 1977 i Järfälla utanför Stockholm. Mellanlandade i Karlstad några år för att sedan bosätta mig på Kungsholmen. Min första bok Utan reservdelar handlar om längtan. Längtan efter mål, kärlek, trygghet, mening eller åtminstone lite klarhet i vem man egentligen är. Den handlar om att söka efter något nytt när det gamla är borta, när man själv är ryckt ur sitt sammanhang. Och om att ta till vara på det som kanske ändå finns kvar.

© Anna Skarin, SvB våren 2005