Vem är du?

Jag är en svensklärare som märker andras ord på dagarna och präntar ner egna på kvällarna. I min ungdom sysslade jag mycket med musik och då skrevs det mest musiktexter på engelska, främst självreflekterande sådana, men även om triviala saker som hur min farfar broderade en kudde till farmor, eller hur en amerikansk mordhistoria fick sin upplösning ute på den dammiga prärien.
Idag har dessa texter, tack och lov, förpassats till byrålådan.

För några år sedan gick jag en skrivarkurs på Nordiska folkhögskolan i Kungälv och då tampades jag med ett romanprojekt som fortfarande väntar på att fullföljas; det finns nämligen tre olika slut och jag kan i min vånda inte bestämma mig för vilket av dem jag ska välja.


När/var/hur skriver du?

Eftersom min sambo och jag inte har några små barn som ska nattas eller tröstas om kvällarna så kan jag i princip skriva ostört då. Jag skriver dessutom bäst under dygnets sena timmar – är klarast i tanken när det är mörkt ute och det inte finns så mycket som kan distrahera en.

Mitt skrivande präglas av humörsvängningar. Är jag lycklig eller på bushumör så blir texterna naturligtvis därefter – är jag ledsen eller modfälld blir skrivandet ofta till ren terapi. Jag kan plocka fram både melankoli och humor beroende på vilken text jag vill skriva. Jag tänker ofta i bilder eller scener och försöker genom inlevelseförmåga alltid försätta mig själv i olika tillstånd för att skapa mer trovärdighet. Ofta har jag en idé som bearbetas flera gånger i huvudet innan jag sätter mig ner och skissar på strukturen. Och sedan låter jag själva hantverket – skrivprocess och textreflektion – få ta all den tid som behövs. Utan att forcera.


Vad betyder skrivandet för dig?

Att genom skrivandet kunna fly undan yttervärldens sorl, prat, och babbel och istället skapa egna karaktärer som säger det jag tvingar dem att säga – det är verkligen en fantastisk känsla! Att umgås med det skrivna ordet kan väl sägas vara mitt opium, det enda tillfälle då jag känner mig absolut fri och frånkopplad verkligheten.
Skrivandet är dessutom ett fantastiskt verktyg för att föreviga människors berättelser. Alla människor lever ju i sin egen ”roman”.


Vilken var din största läsupplevelse och varför? 

Som bokslukare är det svårt att favorisera någon läsupplevelse, men författare som skildrar samhällets avvikare gör alltid större intryck på mig. När jag var ung läste jag allt jag kom över av Pär Lagerkvist och Hermann Hesse; jag minns sträckläsningen av Stäppvargen – rysningar och gåshud! Romanens psykologiska skärpa är fulländad och jag återkommer gärna till boken då och då.

Svenska författare över lag har varit stora läsupplevelser: Selma Lagerlöf, Sara Lidman, Harry Martinson, Mare Kandre, Willy Kyrklund, Birgitta Trotzig – samt senare debutanter som Peter Törnqvist, Johan Theorin, Mirja Unge och Sara Stridsberg med den fantastiska Drömfakulteten.

Läs mer om Wahlström & Widstrands skrivarprojekt här

.