Vem är du?

Jag heter Detta Prada, är 44 år och bor med min man och två barn utanför Stockholm. Jag arbetar som konsult i egen verksamhet, vilket ger mig möjlighet att skriva mellan uppdragen.


När/var/hur skriver du?

I somras gick jag klart Skrivarlinjen på distans, i Skrivarakademins regi. Väldigt lärorikt och givande. De sista tre månaderna ägnade vi åt ett eget skrivprojekt. I mitt fall ett första utkast till en roman, som jag har fortsatt att arbeta med.

Jag behöver en grovstruktur för texten först, vad jag vill få med och ungefär i vilken ordning. En ram som jag sedan fyller med det som dyker upp. När jag skriver något nytt försöker jag att bara skriva på, utan att censurera mig själv. Därefter går jag tillbaka till texten, skriver om och finslipar. Det behöver jag göra många gånger. Något av det viktigaste jag lärde mig på Skrivarlinjen var att det måste få ta tid att skriva. Att en text är en väv, som skrivs i lager på lager. Och för varje varv blir texten mer färdig.


Vad betyder skrivandet för dig?

Jag tycker att det är en skön känsla att få sätta ord på de tankar och funderingar som snurrar runt i huvudet. Det är upplyftande, men samtidigt krävande att försöka komma åt det. Sen är det spännande att ge sig in i ett annorlunda sammanhang och lära känna intressanta karaktärer. Uppleva något som är mer dramatiskt än mitt eget vardagsliv.  


Är texten du skickat in tänkt att bli en roman?

Det är ju min förhoppning. Sen vet jag inte hur det blir, men jag tänker inte ge upp bara för att jag tröttnar och tvivlar.


Vilken var din största läsupplevelse och varför? 

Min första stora läsupplevelse var Kram och Puss av Hans Eric Hellberg. Kittlande läsning. Det blev stort rabalder bland föräldrarna, när jag rekommenderade Kram som högläsningsbok i femman.

I vuxen ålder är det många författare som gjort stort intryck; Isabel Allende, Gabriel García Marquez, Paul Auster, Raymond Carver, Elissa Schappell, Janet Fitch, Jens Christian Gröndahl, Lina Sjöberg, Christine Falkenland, Helena Henschen... Måste jag välja en enda skönlitterär bok blir det nog Andarnas hus av Isabel Allende. Att läsa den var som att kliva in i en ny värld och ett nytt sätt att se på tillvaron, som var annorlunda och osvenskt. Som facklitteratur väljer jag Liten avhandling om stora dygder av André Comte-Sponville. Varför har jag svårt att förklara. Kanske för att den vände ut och in på många av mina grundantaganden och väckte många nya frågor till liv. Omvälvande läsning, i alla fall på den tiden.


Läs mer om Wahlström & Widstrands skrivarprojekt här.