Det som började som en skrivarlek mellan systrarna Camilla Grebe och Åsa Träff resulterade i en gastkramande thriller. Deckardebuten Någon sorts frid är en riktig nagelbitare som förutspås bli en stor succé. Redan innan boken getts ut i Sverige har rättigheterna sålts till flera länder, bland annat Tyskland.

Det börjar som en lek. Telefonen ringer hos Åsa Träff. Det är hennes syster Camilla Grebe.
– Vi borde skriva en bok du och jag! Jag har skrivit ett stycke som jag mejlar över, så får du fortsätta skriva.
 Åsa är på landet, det är sommaren 2004. För att nå en internetuppkoppling får hon cykla till biblioteket i Vingåker. Där läser hon systerns text, och antar sedan utmaningen.
Det blir fler cykelturer till biblioteket den sommaren för Åsa. Systrarna skriver på varsitt håll och skickar texterna mellan varandra. Snart övergår leken till ett mer systematiskt arbete. Mejlkontakten byts ut mot sporadiska skrivmöten, då det bestäms vem som ska skriva vad. Deckaren Någon sorts frid växer fram.
– Vi hade en grundtanke om vad boken skulle handla om, men sedan hamnade historien någon helt annanstans, säger Camilla.
– Det kanske låter som en klyscha, men det var faktiskt så att boken nästan skrev sig själv, fortsätter Åsa.
I berättelsen möter läsaren Siri, psykolog och psykoterapeut. Till hennes praktik på Södermalm i Stockholm kommer alla sorters människor. De hänger av sig kappan, tar några klunkar vatten och berättar om sina djupaste rädslor och mörkaste hemligheter. Men Siri bär också på en smärta. Hon är änka sedan hennes man omkom för ett år sedan, och i skärgårdsstugan som skulle ha blivit deras drömhem känner hon sig alltmer ensam och rädd.

Så hittas en av hennes patienter död i vattnet utanför hennes hem. Polisen finner ett självmordsbrev där flickan tackar Siri för att ha hjälpt henne inse hur meningslöst livet är. Siris värld rasar samman. Är hon verkligen så dålig på sitt jobb? Eller finns det en annan förklaring? Siri börjar få en otäck, smygande känsla av att någon förföljer henne. Att någon därute i mörkret utanför stugan vill henne illa.

I terapisamtalen med bokens karaktärer växer en förtröstansfull insikt fram hos läsaren att vi delar våra mörkaste hemligheter med varandra. Och en obehaglig fråga väcks: Betyder det att jag också kan bli en mördare?

Vissa scener i boken ger verkligen kalla kårar. Jag var tvungen att lägga ifrån mig boken under läsningen för att jag blev så vansinnigt uppskrämd. Blev ni någonsin själva rädda under skrivandet?

– Nej, inte rädda direkt, säger Camilla. Däremot var det förvånande hur lustfyllt det var att få flytta runt våra karaktärer, som om de vore schackpjäser…
– Fast vissa scener var lite otäcka att läsa, fyller Åsa i. Nej, tänkte jag när jag läste din text om katten, inte katten! Särskilt eftersom jag har en katt som heter just Ziggy, som Siris katt…
– Jo, det kunde vara obehagligt när man öppnade mejl med en ny text, man visste aldrig vad som komma skulle.
– Å andra sidan var det lite som att få en present, en överraskning, i varje mejl…

Systrarna Grebe Träff fyller i varandras meningar. Den ena tar vid där den andra slutar.  Tappar Camilla tråden plockar Åsa omedelbart upp den igen. De pratar fort, båda två, associerar fritt och ledigt, och de beskriver sig själva som väldigt ”tajta mentalt”. Även i skrift går deras språk omlott. För läsaren är det nästan en omöjlighet att avgöra vem som har skrivit vad i Någon sorts frid. Knappt systrarna själva kan se någon skillnad idag.
 Det var en process som startades under skrivandets gång, där de efterhand hittade ett gemensamt språk som växte fram i samma takt som historien.

– Jag är mer visuellt inriktad än Åsa, jag har hållit på mycket med konst och har samma förhållningssätt till text. Jag kan äta en text, jag älskar metaforer. Åsa står mer för psykologisk sakkunskap och mellanmänskliga relationer, säger Camilla.

Det fanns inga svårigheter med att skriva boken tillsammans?
– Nej, jag tycker snarare man kan vända på det; det måste vara jättesvårt att skriva en bok på egen hand! Att inte ha någon att bolla med när man kör fast, att ständigt vara ensam med sitt arbete, säger Camilla.
– Ja, vi behövde verkligen varandra i det här, fyller Åsa i. Och sedan har min make Andreas också kickat igång mig. Peppat när det inte har funkat.

Systrarna Camilla, född 1968, och Åsa, född 1970, växte upp i ett hem fyllt av böcker i Älvsjö utanför Stockholm. Under uppväxten fick de höra att de var olika. Till de yttre stämmer nog det; Camilla är blond, Åsa mörk. Men idag ser de fler likheter än olikheter hos varandra. De beskriver sig båda två som driftiga entreprenörer, kreativa individualister som ”nojjar” över samma saker.

Efter gymnasiet bör jade Camilla Handelshögskolan, och inledde därefter en karriär som bland annat marknadschef för Vin & Sprit och en av grundarna och VD för Storyside.
 
Åsa hoppade av gymnasiet och fick istället sonen Max 1988. Hon hade olika ströjobb, men efter att ha läst in gymnasiekompetens på Komvux så började hon på psykologlinjen 1993. Precis som huvudpersonen Siri arbetar hon i dag som psykolog. Dock finns inga drag av Åsa i Siri, som de beskriver som ”stukad och allvarsam, lite tilltufsad av livet”.

Handlingen drivs framåt mycket av terapisessionerna, som är levande och trovärdigt skildrade. Det måste vara ett spännande yrke?
– Det är ett stort privilegium och ett förtroende att få lyssna till och hjälpa personer som berättar om sin tillvaro, säger Åsa. Och visst är det spännande.

Men det är ekonomen Camilla som skrivit många av sessionerna i boken, och det var hon som ”skapade” Siris yrke.
– Jag tyckte att det var en spännande miljö att använda, säger Camilla. Terapi syns lite varstans i olika dramaproduktioner, som i In Treatment och The Sopranos. Men bland kriminalromanerna har vi inte hittat några terapisessioner.
– Terapin var ett bra sätt för att kunna komma in i karaktärerna och det psykologiska skeendet.

Åsa poängterar att alla patienter i boken är fiktiva, och att hon för tillfället inte har några patientkontakter, delvis på grund av boken.

Skrivandet har fört systrarna närmare varandra. Men när det kommer till frågan om författarskapet och framtiden skiljer sig svaren åt:
Vill ni bli författare på heltid?
– Ja, det är målet, svarar Camilla.
– Nej! svarar Åsa på samma gång.
 


FAKTA OM SYSTRARNA GREBE TRÄFF

Namn: Åsa Träff
Född: 1970
Uppvuxen i Älvsjö, Stockholm
Bakgrund: Hoppade av gymnasiet efter ett år. Födde första sonen Max 1988. Diverse ströjobb, läste in gymnasiet på Komvux och började psykologlinjen vid Stockholms Universitet 1993. Blev examinerad psykolog 1999. Första arbetet var med tonåringar med svåra ätstörningar. Därefter följde anställning inom vuxenpsykiatrin. Har också arbetat som behandlande projektterapeut i flera olika forskningsprojekt vid Stockholms Universitet, inom barn och ungdomspsykiatrin och med unga med Aspergers syndrom.
Driver sedan 2005 tillsammans med två kollegor företaget Inside Team, en privat psykologmottagning där hon bland annat arbetar med KBT-inriktad psykoterapi, psykologutredningar samt konsultuppdrag inom utbildning och handledning. Påbörjade hösten 2006 en vidareutbildning till psykoterapeut.
Familj: Gift med Andreas, bor i Gnesta, en liten ort söder om Stockholm.
Sönerna Max, 21 år, Gustav, född juli 2008.


Namn: Camilla Grebe
Född: 1968
Uppvuxen i Älvsjö, Stockholm
Bakgrund:  Handelshögskolan i Stockholm, konstskola. Marknadschef, produktchef och VD. 
Var bland annat med och startade ljudboksförlaget StorySide 2002 och jobbade som VD för förlaget i två år. StorySide köptes av Natur&Kultur 2007.
Har också arbetat som marknadschef på Vin&Sprit och som VD för dotterbolaget Amfora Vinhus. Driver idag ett konsultbolag som framför allt sysslar med marknads- och kommunikationsfrågor för telekombranschen.  Har under de senaste åren främst jobbat för Telenor i Sverige samt Telenors dotterbolag Grameenphone i Bangladesh.
Familj: Gift med Joachim, har två barn; Calle, 15 år, Josephine, 7 år, samt dalmatinertiken Ella, fullvärdig familjemedlem och yngst i "syskonskaran".

GREBE TRÄFF TIPSAR OM DECKARFAVORITER
Systrarna älskar att läsa, allt från klassiker till mer lättsam skönlitteratur. Camilla beskriver Åsa som en ”patologisk läsare” (två-tre böcker i veckan brukar hon hinna med).
Kriminallitteratur ligger systrarna Grebe Träff varmt om hjärtat. De driver en blogg, deckarsystrarna.blogspot.com, där de delar med sig av sina tips.

Bland de svenska favoriterna nämner de:
John Ajvide Lindqvist
Johan Theorin
Måns Kallentoft
Karin Alvtegen
Åsa Larsson

Tre utländska:
Dennis Lehane
John Connollly
Denise Mina

Och romanförfattare:
Joyce Carol Oates
Maria Küchen
Carina Rydberg