Gunilla Linn Persson har i sin senaste roman Ett månvarv beskrivtit sin mammas sista tid. Den tid - ett månvarv - det tar för mamman att insjukna och förpassas till ett sjukhus med kärlekslös vård. Modern tynar bort och Gunilla tvingas rannsaka sig själv och sina minnen av deras komplicerade relation. De dagliga besöken får minnen av mamman, barndomen och familjehistorien att blossa upp.
Och så samtidigt, på en annan plats i livet, finns där en himlastormande kärlek, kärleken till E, ungdomskärleken som Gunilla nyligen har mött igen. Kan man vara så lycklig i kärlek när man står inför det stora avskedet? Djupt förälskad, och lite självupptagen? Och tål kärleken döden?
Gunilla skriver dagbok under tiden, genom mammans sjukdom. Det blir till en bok om kärleken och döden.
Några längre recensioner:
”Gunilla Linn Persson har en förmåga att skriva böcker som stiger rakt in i hjärtat. (…) Gunilla Linn Perssons författarskap är självutlämnande (…) Och när man som hon skriver med blod och tårar, då blir även läsaren mycket berörd. (…) Gunilla Linn Persson har ett levande, flytande språk. Berättelsen rinner fram, med forsar och djup. Humorn snirklar ovanpå som solbelysta bubblor.”
Yvonne Gröning, Dala-Demokraten
”I Ett månvarv - en dagbok om kärleken och döden går Linn Persson en holmgång med sin relation till modern som är döende i tarmcancer. Hon har skrivit om sin mor Ilona flera gånger förut. /.../ Nu skriver Gunilla för att kunna hantera sin akuta sorg och för att försöka bända sig ur en på många vis destruktiv mammarelation som får mig att tänka på Elfriede Jelineks frigörelsekamp på liv och död. /.../ Ett månvarv är en ocensurerad loggbok över de 28 dagar det tar för modern att matvägra sig ur sitt lidande. Linn Persson när förhoppningar om att en gång för alla lösa rebusen Ilona, se hennes omsorger, hennes missunnsamhet och bitterhet. Samtidigt blickar hon tillbaka på sitt eget liv av bipolära svängningar, alkoholproblem, makar och vänner som sviker och på det intensiva skapandet som fungerat som flytboj. Fast här glittrar också kärleken till barnen och till den man hon nyligen återfunnit efter 37 år.”
Cecilia Nelson, Göteborgs-posten
”(…)detta är en djupt tragisk historia på många sätt och jag kan föreställa mig att författaren velat dela med sig av sina erfarenheter (och tröst) till andra i samma situation. Det gör hon i en sorts kombination av berättande och dagboksnoteringar, som på det hela taget är både gripande och tänkvärda, en släkt- och familjehistoria med många mörka stråk. (…) Dock finns det också ljus. Det är när författaren i 50-årsåldern återförenas med ungdomskärleken E, den där som aldrig riktigt blev av men som nu blir det. Här spirar det av passion och ömhet och man grips av en glädje i allt det mörka. Det finns alltid en strimma ljus i världen. Om detta har Gunilla Linn Persson skrivit vackert och tänkvärt.”
Mats Gellerfelt, Svenska Dagbladet