”Perspektiven glider, språket börjar sjunga, röster flätas ihop till något slags dialektalt kollektivt tungotal. Det är oerhört mäktigt. Inte minst för att Vikgren är så tonsäker vad gäller klang och rytm och vers. Vilket utmärker honom i samtiden.” Anna Hallberg, Dagens Nyheter

”Det här är en stor bok, rymlig. Den härbärgerar ett brett register av temperament och former. Vacker och rolig och aggressiv. Omisskännligt vikgrenskt taggig, men luftigare och mindre krävande än hans tidigare. En politisk dikt som både vill språkbråka och låta orden bära för lakoniska one-liners.”                                        Kristofer Folkhammar, Aftonbladet

”… en språksyn som också erkänner den kultur, de traditioner och strukturer som oundvikligen, på gott och ont, vilar i ett visst språk och väcks i varje användning av det. Den vitalitet som den övertygelsen ger Vikgrens poesi växer för varje ny diktbok. ” Magnus Bremmer, Svenska Dagbladet

”David Vikgrens poesi har väl aldrig varit lika tillgänglig och direkt som i Folkmun, och jag upplever att det finns en tydligare ambition att ge sig i kast med det politiska här (…) Att ge sig i kast med Vikgrens poesi är att börja nysta i en oupplöslig härva av språk, natur och kultur (…) en språkturbin som framkallar ständigt nya frågor.” Nils Svensson, Norrbottens-Kuriren

”Vikgren utvinner raffinerad poesi ur det som ramlat, hasplats ur folkmun. Saxade läsarkommentarer … samsas med arabiska, norrbottniska, afrikanska, västerbottniska berättare, allt sida vid sida … vi delar erfarenheter och belägenhet i världen.” Marie Lundström, Kulturnytt