Birgitta Lillpers, född 1958, är bosatt i Orsa. Under en period bodde hon i Uppsala och studerade bland annat praktisk filosofi.
1982 debuterade hon i bokform med diktsamlingen Stämnoja. Sedan följde Igenom, härute (1984) och Gry, och bärga (1986). 1987 kom den första romanen, Blomvattnarna, en stark berättelse om förstening, ensamhet och rädslan för beroende. Romanen Iris, Isis och skräddaren (1991) har en liknande klangbotten, men med en mer hejdlös och upprymd ton. Sedan följde Medan de ännu hade hästar, 1993, Och jag grep årorna och rodde, 1998 samt Alla dessa liv och våder, som kom ut 2003. 2010 utkom Om du fick tänka dig ett hem och 2012 diktsamlingen Industriminnen.
Som prosaist fick Birgitta Lillpers sitt genombrott med Blomvattnarna, som lyriker med diktsamlingen Besök på en främmande kennel (1990).
Birgitta Lillpers betraktar sig i första hand som lyriker, även om hennes arbeten ibland antar "romanform". Det omgivande landskapet - i vidaste bemärkelse - kan sägas få en allt större betydelse för hennes produktion, men hon säger sig sakna förståelse för termen "glesbygdsskildring". Hon värjer sig också mot allt slentrianmässigt användande av begreppsparet centrum-periferi, och man har talat om en "antihierarkisk" tendens i hennes konst.
Hennes skrivarbete hör ofta samman med viss bildproduktion. Några av dessa bilder har följdriktigt fått fungera som bokomslag. Det lyriska språkets släktskap med musiken har vid flera tillfällen lett henne till nära samarbete med musiker.
Birgitta Lillpers är en prishöljd författare, bland annat har hon tilldelats Aftonbladets litteraturpris 1990, Sveriges Radios Lyrikpris 1992, Gerard Bonniers Lyrikpris 1996, Svenska Akademiens Doblougska pris 2001, Svenska Dagbladets litteraturpris 2004, Karlfeldtpriset 2007 och Bellmanpriset 2011. Under 2008 blev hon dessutom tilldelad Lars Ahlin-stipendiet, Samfundet De Nios Stora Pris och Ferlinpriset. Hon har nominerats till såväl Augustpriset, Sveriges Radios romanpris som till Nordiska Rådets Litteraturpris.