Christine Falkenland är född 1967 och bosatt i Göteborg med sambo och son. Hon debuterade 1991 och har etablerat sig som en av vår tids mest intressanta lyriker och prosaförfattare. Sin inspiration söker hon i den mänskliga själens djup. Bland hennes litterära förebilder märks Gunnar Ekelöf, Fjodor Dostojevskij och T. S. Eliot.
Falkenlands lyriska produktion innefattar de fem diktsamlingarna Illusio (1991), Huvudskalleplatsen (1992), Ve (1994), Blodbok (1995) och Om honom (2004). 1996 debuterade hon som prosaist med Släggan och städet som följdes av kortromanerna Skärvor av en sönderslagen spegel (1997), Min skugga (1998), och Själens begär (2000). 2003 utkom den mångfaldigt prisbelönta Öde och 2007 romanen Trasdockan, även den kritikerrosad. 2008 utkom hennes roman Vinterträdgården, och 2011 hennes åttonde roman Sfinx. Flera av hennes böcker har också översatts, bland annat till franska.
1998 fick Christine Falkenland Wahlström & Widstrands litteraturpris.
I november 2003 mottog hon Svenska Dagbladets litteraturpris för Öde. Hon har även mottagit Sveriges Radios Romanpris för romanen.
2006 fick Christine Falkenland Dalslands Litteraturpris.
2009 mottog hon även De Nios Vinterpris.